Jag brukar möta samma slags ungdomar när jag är i stan. De sitter alltid i gallerian där jag bor. De samlas alltid klockan nio, på vardagskvällar. Jag fattar inte varför de är där, och varför de inte går hem. Många av dem ser ut att vara i tidiga tonåren. Var är deras föräldrar, undrar man ju. Sedan går man bara hem. De sitter djupt i oss att vi inte ska lägga oss i andra människors liv. Borde man det? Lägga sig i varför tonåringar hänger i stan? Det är lätt för tonåringar som inte har föräldrar som bryr sig att falla offer för knarklangare. Då är det ute med dem. Vägen tillbaka är lång om det nu händer.
Enligt Wikipedia är det många med bipolär sjukdom som självmedicinerar: "Sjukdomen förekommer i alla kulturer men olikheter mellan sociala klasser och etniska grupper är understuderade. Individer med bipolär sjukdom är oftare rökare än befolkningen i övrigt. Självmedicinering med alkohol och andra droger är vanligt. Samsjuklig (komorbid) missbruksproblematik förklarar nästan helt överrepresentationen i våldsbrott av personer med bipolär sjukdom." Det gör att vi inte borde vara snabba på att döma människor som är missbrukare. Vi vet inte varför de är det. Kanske de egentligen är drabbade av psykiskt ohälsa, helt enkelt.
Som tur är, finns det faktiskt missbruksvård för dem som drabbas. Man ska inte ge upp när det kommer till ungdomar och tonåringar. De har ju hela livet framför sig. Det är viktigt att de möter vuxna som bryr sig och som tror på dem.